En får tacka…

Nu fick jag lov att inse mina begränsningar. Tro det eller ej. Jag tänkte drämma till med ett får såhär på kvällskvisten, men nej. Nog för att jag är effektiv som få, men ett tjusigt får tar ändå en timme eller två. Och nej. Jag ska inte skriva på rim. Men som sagt, ja jävlar. I fredags var alla dukarna tomma och skrek efter färg, nu har de omvandlats till Evas zoologiska och ateljén kryllar av färgglada djur och nu är det jag som gapar efter täcket. Jag har blivit kär i grodan men måste ju begripa att det inte blir någon lön för mödan om alla djur ska bo kvar hemma hos oss.

Till helgen tar jag djuren med mig till Ölands skördefest och har utställning på Kalk. Den stora oxblodsröda flodhästen ska bo på Kalk så länge som den blir matad av gourmethamburgare och det är förhoppningsvis ett tag. De andra godingarna är till salu.

Nu kanske ni tycker att det är konstigt att jag har gjort lika som innan, men jag har hört rykten om att det var en dam som ville köpa de som jag sålde i somras, men att hon inte riktigt hann. Så därför har jag gjort nästan lika med hopp om en ny försäljning. Den första apan jag gjorde blev jag ju också kär i så därför har jag gjort en ny som är till salu. Den lilla flodhästen som redan hänger på Kalk är jag ju också obotligt kär i så istället för den tänkte jag göra det där fåret. Grodan var jag bara tvungen att göra. Och fasen så fin den blev.

Och nu ska jag som sagt sova. Det är ju inte de som ligger på soffan som blir utbrända, om vi säger så, så det är nog bäst att skönhetssömnen får göra sitt. Egentligen vill jag ju måla hela tiden, men det går ju inte riktigt.

Så jag säger, en får tacka för att man har helg och kan måla hela världen då…

Förresten, nästa gång jag målar med mer tid så ska jag prova de där sprayfärgerna, akrylfärg på sprayburk. Spännande. Jag säger bara Magnussons färg. Och i glasburken ligger resterna från helgens färgpalett. Experimentera mera…

P.S Ni glömmer väl inte rösta på mitt bidrag i tävlingen Sveriges charmigaste hem. D.S