Kulturglimtar

En kylig dag i januari när snövallarna var dubbelt så höga som mig, tackade pappa och jag ja till tillställningen Kulturglimtar i Ljusnarsbergs Kommun. Nu ett halvår senare på årets hittills varmaste dag känns inte det som det bästa beslutet. Vi ställer ut fåtalet tavlor i Ställdalens Folkets Hus. Det är en stor lokal. Griarosa stor lokal. Tidigare har det varit bioföreställningar, gymnastiksal, matsal och andra tillställningar här, med det känns mer som från en svunnen tid.

Jag fryser. Här inne är det svalt och skönt. Svalt och skönt om man kommer som betraktare, går ett var i lokalen, hummar lite och säger; vad svalt och skönt ni har det här, det är så himla varmt ute. En riktigt tryckande värme.

Ja, jo, det är lite behagligt här. Men 7 h sittandes eller liggandes på en scen med full kontroll över den grisrosa lokalen, så är jag inte jätte road. Givetvis är det roligt med en utställning. Men tid och rum är fel. Jag gillar läget ändå. Kanske inte läget som i Ställdalen. Men läget som i att det är okej. Jag svettas inte. Och en tavla har jag sålt redan innan utställningen. Så helt missnöjd är jag inte. Men hade jag vetat den där kyliga dagen i januari att just den här dagen skulle bli den varmaste för i år, hittills och att Jocke skulle befinna sig på västkusten, så hade jag inte legat på scenen i Ställdalens Folkets Hus.