Att ha hjort lite…

Äntligen har en ny hjort blivit gjord till mig. Levererad till dörren av högklassigt serviceteam och nu uppsatt på kontoret. Den är aningen mörkare i pälsen än dess döde släkting, men är det inte så att vinterpälsen är ljus och sommarpälsen mer mörk? Jag tror det. Och i sånt fall är det ju bra, även om väggen är vit som snö så behöver den ju inte gömma sig även om det här med att ta skydd här, borde vara ett säkert gömställe för tjuvskyttar.

Förutom denna ståtliga kornhjort har det blivit lite många stolar i vardagsrummet, sovrummet har fått de där sängborden som egentligen är soffbord, enligt IKEA PS 2012. Sänglamporna är dock inte på plats, men går man och lägger sig så tidigt som jag gör nu för tiden är det nästan ljust ute. Ha. Nej så trött är inte tant än, så visst ska lamporna upp över sängen.

Som ni förstår sitter vi inte i soffan och latar oss, det är bara jag som går och lägger mig istället för att låta sömntåget passera och köra ett kvällspass vid datorn…

Examensutställning – Konstfack

Som sagt, timmarna på energikontot sinar mellan varven och sömntågen känns viktigare att hoppa på än att skriva blogginlägg. Hade huvudet återigen varit sammankopplat med bloggen hade inläggen duggat tätt.  

Hur som helst så besökte vi Konstfack när vi var i Stockholm och tittade på deras avslutningsutställning för studenterna som tar examen. Det var roligt att se, men då tanten i mig vill titta på konst i lugn och ro för att insupa den ordentligt hoppade vi helt sonika över utställningen med måleri och skulptur eftersom det var ett sådan väsen i den utställningshallen. Tant Hjortsberg ogillar höga toner som tycks frambringa tinnitus snarare än ett kulturellt lugn. Så det så.

Men där industridesign, glas och keramik visades kunde jag vistas utan att bli märkbart störd. Och utan att lägga någon vikt vid konstens innehåll och dess syfte så gillar jag ovanstående hantverk och funktionalitet.

Frustande sömntåg…

Nu ligger jag här igen i en nybäddad säng med sommartäcke och en taklampa likt en strålkastare och tittar på Ann som tydligen tar studenten i år. Undra vilken linje hon har gått, tyska som hemspråk har hon haft i alla fall, men mig har hon minsann inte lärt ett ord.

Hon är ju så himla fräsig den där Ann. Lite svårflirtad mellan varven, men med läppglans och oproportionell midja kommer man tydligen långt, så långt att man får ta studenten och bo i Astrid Lindgrens värld. Grattis Ann!

Men äsch. Egentligen har det hänt lite på inredningsfronten idag, men timmarna tog slut nu och sömntåget står och frustar på perrongen så det får jag visa er imorgon. Då kanske till och med strålkastaren i taket har fått komplement som vägglampor med lite mer avslappnad sovbelysning. Vem vet. Det visar sig.

Sov gott!

Kulturell knockout

Jocke och jag tog en tur till huvudstaden igår. Egentligen bara för att Jocke skulle se en boxningsgala på Annexet vid Globen. Jag skulle med till Stockholm men hade inte tänkt sitta i en stor sal med hormonstinna snubbar och lättklädda damer. Men så blev det. Jag måste ju ställa upp för laget. Förstås. Och ja, lite spännande och fränt var det allt.

Därför kompenserades det hårda med konstig kultur och finfina ting hos Mimmi Staaf. Den konstiga kulturen stod examenseleverna på Konstfack för. Vilket jag visar er glimtar från senare.

Mimmis butik var nämligen första stoppet och oj så mycket fint det fanns där. Hennes möbler är verkligen en fröjd för ögat och jag inbillar mig fortfarande att jag ska kunna måla om en och annan gungstol i någon fräsig färg. Hur det blir med det återstår att se. Hur som helst så kan hon sin sak den där donnan, möbeltapetserare med en fingertoppskänsla för färg och form. Vilken sunkig möbel som helst skulle säkert vilja komma till henne för en makeover, om jag var en sunkig möbel skulle jag ställa mig utanför henens butik och försöka fjäska in mig för att få lite färg. Så det så.

Ingen möbel fick följa med hem den här gången men en given bok och en finfin gul mugg. Boken ”Loppisfynd”, känns nästan lite konstigt att inte jag gjort den eller? Ha. Men den ska bli rolig att bläddra i samtidigt som jag dricker saft ur muggen. För te sommardagar som denna skulle göra att jag smälte ut som en pöl på den nyklippta gräsmattan…

Och är det så att ni vill titta in i den tjusiga butiken så ställer ni helt sonika in GPS:n på Ringdansvägen 3, 126 33 Hägersten, Stockholm. Lätt som en plätt. Och är det trots allt lite omständigt att ta sig dit så tittar ni givetvis in på hennes hemsida och blogg, den hittar ni här, http://www.mimmistaaf.com

Så är det med det.

Bejakar mina tillgångar…

Åskmolnen hopar sig över himlen och dimman av pollen ska förhoppningsvis få sig en omgång. Årets varmaste dag skulle jag tippa och svetten lackar. Myggan surrar runt i rummet och jag försöker febrilt lokalisera den lilla rackaren. Misslyckas och chansar på att jag redan fallit offer för dess stick.

Slänger mig på psykologschäslongen och blickar ut över de mörka molnen i Astrid Lindgrens värld. Känner mig nöjd över eftermiddagens sysslor. Nöjd över att syrummet känns mer och mer färdigt. Det andra rummet i ordningen som fått tavlor på väggen och per automatik känns mer ombonat. Konst förgyller mitt solgula näste.

I ett särskilt ljus känns Billy den gule brutalt gul, som om han skulle överfalla mig där jag ligger och bejakar mina tillgångar. Mullret närmar sig på avstånd och min fobi för Thor gör att jag stämplar ut för dagen och ropar på min man som får rädda mig från blixtar och dunder…

Ett par boots och så…

These boots are made for walking, and that’s just what they’ll do, one of these days these boots are gonna walk all over you…

Cowboyboots som min Ölandspappa köpt i Texas och som han använt så flitigt att sulan är alldeles nött står nu och förgyller syrummet. En bänkskiva som ska bli skrivbordet är inhandlad och om det bara fanns fler timmar på dygnet så skulle det vara klart nu. Skrivbordet alltså.

Ateljén har blivit med ett gigantiskt ritbord från pappa Pohlman. Tungt som bara den och stadigt därefter. Invigt och skönt att stå och hänga vid. Ännu en Stringhylla har kommit upp och färgerna är åter på sin plats. Jag vill måla hela världen!

Ett par boots och en pappa eller två hjälper mig så att hemmet och jag inte går i stå…

Eftersom det inte finns mer timmar på dygnet så ska jag sova nu. Mycket frökenjobb den här veckan, idag har vi till exempel firat förskolans dag, grattis på dig dagis!

God natt.

Vackert väder

Är det inte sommarvärme nu så säg pappa Pohlman? Fantastiskt härligt!

Igår tränade jag en stund efter jobbet och införde ett nytt mode, ser ni min sumobrottarfrilla? Den är nämligen lite av ett måste för att kunna dra den där pinnen bakom huvudet. Eller nu tog jag i lite. Men håret blev i alla fall inte i vägen, för strax innan så fastnade jag i min kalufs. Dessutom fick jag ett tjusigt linne som spädde på gymmodet. Modet som i outfit och inte som i mod. Fast det är ganska modigt att ha på sig tokkorta shorts på gymmet, eller bara omoget, dumt när rumpan nästan trillar ur…

Anyway. Det jag egentligen ville säga var att bästa Stål och jag tog en långpromenad efter träningen. Förlängt kvartsamtal ni vet. De där promenaderna gör susen för själen. Och särskilt när det luktar syren och är strålande sol. Då är ta mig tusan nästan allt vackert. Till och med en sumobrottarfrilla.

Studentpresent

Förra veckan gjorde jag ovanstående porträtt och skickade iväg. Nu har jag precis levererat ett till, en doppresent. Och är det så att du vill ge någon en personlig tavla så tycker jag absolut att du ska beställa en av mig. Så klart. Kanske någon i din närhet tar studenten i år?

För att beställa ett porträtt mailar du mig under fliken ”kontakt”. En bild i storleken 24 x 32 cm kostar 1000 exklusive frakt. Mer info får du när du kontaktar mig.

Välkomna att beställa personliga presenter!

En röd tråd…

Eller en röd Bumling som pricken över i:et så att säga. Rackarns snyggt blev det. Den röda tråden hänger lampan i. Just den sladden kommer jag inte ihåg var jag har köpt, men nu finns det som ni vet textilsladdar i olika färger lite varstans. Tex på Clas Ohlson och Lagerhaus.

De två sista detaljerna som är i görningen till köket är kryddhyllan och en pall. Sen önskar jag mig som bekant en kökssoffa som jag kan lägga mig raklång i när jag är proppmätt och belåten. Sen är det tydligen så att man aldrig blir klar när man har hus. Men hyfsat klara kan vi ju bli.

Nu är i alla fall köket förgyllt med en gigantisk färgklick. Har jag sagt att diametern är 60 centimeter på lampan? Pretty big alltså.

Österbo gård

Så här var det. Vi tog bilen inklusive släp och katt och åkte till Öland. Släp för att ta med gåvor från mina sommarföräldrar och katt för att hon skulle få busa med harar och annat löst folk, eller djur. Vi skulle bara ta det otroligt lugnt, njuta av naturen och ha det oförskämt bra. Och det var inga som helst problem.

Dock rusade pulsen en aning och jag blev lite rörd när jag stod där bland smörblommor och maskrosor och väntade på glada kor.

Vi var på kosläpp i lördags, på Österbo gård, på norra Öland. Jag har aldrig sett så mycket folk som vill titta på glada kor. Och jag har aldrig sett så många glada kor som kör ett spel för galleriet och råmar som om hälften vore nog.

Fantastiskt roligt och uppenbarligen en publiksport. Jag tyckte mig bli kompis med var och varannan ko och blev alldeles varm inombords när kossorna körde sina bästa moves för att få biroller i ”Tjuren Ferdinand”.

Lycka. Strålande sol och en kall mjölk. Lukta ko resten av dagen och vara alldeles lyckligt för att både korna och jag har det oförskämt bra…