Jag är alltså matte nu. Det är helt overkligt härligt. Det gör också rätt ont, det ser ut som om jag har ett självskadebeteende som nått oanade höjder där jag börjat skära mig själv i underarmarna. Så illa är det inte. Jag har hundvalp med sylvassa tänder och glatt humör.
Hunden har alltså glatt humör men mitt börjar också ordna upp sig. Fatta vad skönt att ”PLUGGA” inte behöver stå högst upp i aggressiva versaler på varje fixalista inför veckan. Det är en befrielse. Bara en sån sak.
Och så Best då. Så gullig och gosig och stark och busig. Han tycks ändå vara lite som mig, allt eller inget. Det är ömsom bus och ömsom ligga sked. Så vi passar bra ihop ändå. Tänk va, att jag hade en matte i mig som plockar varmt bajs i färgglada plastpåsar och försöker lära hunden sitt och ligg och kom då! Haha.
Älskar att han bor hos oss. Den lilla livliga pansargrisen. En korsning av en pansarvagn och en gris om du frågar Erling. Och ni må tro jag var nervös innan det var klart att han skulle få flytta hem till oss, tänk om uppfödaren inte vilje sälja honom till oerfarna hundägare. Men det är klart att han ska bo här. Har du något djur?
På köksbordet ligger undertecknade papper som ska skickas tillbaka till banken, vi fick låna mer pengar. Det är väl egentligen både bra och dåligt i dessa tider. Kanske mest dåligt. Fast bra. Jobbigt att vara vuxen som sagt. Men mitt lilla drömhus kan byggas klart. Nyp mig i armen.
I veckan fick byggarna dit takstolarna och nästa vecka kommer fönsterpartierna. Det är så spännande så jag går åt. Innan semestern ska vi ha ett tätt hus och till första advent ska det vara klart?! Spärrar upp ögonen av förvåning.
Sen samlar jag som bekant på Blocketfynd och bortskänkes. Min bror renoverar en 40-tals lägenhet där fönsterbrädorna är av kolmårdsmarmor, två skulle bort, de skulle till mig. De räcker precis till alla fönster där nere, kök, sovrum och badrum. Fönstret i ”vardagsrummet” (kul ju eftersom hela huset är 30kvm och därmed är väl vardagsrummet max 3,5kvm med en ståtlig takhöjd på ca 3,5 m, haha) står direkt på plattan och fönstret på loftet behöver inte prydas med kolmårdsmarmor.
De gröna lamporna har jag hamstrat länge i källaren och till badrummet har jag hittat ett gult handfat för 40kr med matchande lampor för några dundringar. Hittade också ett blått för kunde inte bestämma mig. Men tänk dig ett rosa badrum med grön fog (kvar sen vi renoverade köket i stugan), ett dubbelt spegelskåp (också från brorsan) och så en skitful varmvattenberedare, ett nödvändigt ont. Jag tror att aktiebolaget Hjortbris första produkt får bli en snygg och smidig varmvattenberedare. Varsågod att anlita mig du valfri firma för sånt.
Hur som helst. Jag planerar en tavelvägg med favoriter (Anna Ileby, Anna Ström och Lovisa Sköld) och kan inte få nog av tokiga färgkombinationer i mitt huvud eller på Pinterest. Sen tänker jag att jag ska våga allt möjligt här och tro på min känsla för färg och finurlighet. Och med tanke på att jag upplever det som att de flesta har vitt, svart, grått, beige och greige så tänker jag att detta ska vara en sjuhelvetes färginjektion om man kommer och hyr. En vecka på cirkus klarar du, det finns pool också. Haha. Cirkus Hjortbris välkomnar dig!
Så ja, vad tror du? Blir det inte fräsigt så säg?! Ett kök från IKEA där en bit av bänkskivan är lila och ”köksön” orange, nertill är köket mörkt turkos och upptill ljust rosa, täcksidorna mot vardagsrummet är i grönt och ovan hänger de ärtgröna lamporna. Och nej, jag hade inte valt en grön soffa om det inte vore för att jag har hittat en smart med förvaring på IKEA och där kunde jag förstås bara välja på grön, grått eller beige. De två sistnämnda är aldrig ett alternativ för mig.
Så ja, kanske kan vi fira jul där hela familjen i år. Vilken grej va?!
Jag har en dalahäst tatuerad på armen, den är för att hedra mamma och min släkt från Blyberg och Älvdalen i norra Dalarna. Och älvdalskan, googla ljudklipp på det och du undrar var du hamnar?! Så coolt eget språk. Jag kan förstå men tyvärr inte prata. Läge att gå en språkkurs? Skoja, mitt huvud håller ju på att självantända som det är utan ulum dalska.
Förra helgen var vi på släktträff där. Kusinträff i Älvdalen och hela bunten i Blyberg. Det var fint och sommar och samma bilar som kör fram och tillbaka genom byn och tålmodiga ungdomar utan mobiler i handen och mindre mygg än hemma. Vi fick ha Best på hotellet med heltäckningsmatta och jag kunde inte sova för jag trodde att han skulle kissa och bajsa i ett hörn. Det gjorde han inte.
Vi gick upp för blyberget (obs ej att förknippa med blygdbenet) där porfyren flödar och branterna vara hala med gamla skosulor på torkade barr, utsikten magisk och hunden pigg. 525 meter över havet på dess topp.
Vi träffade alla kusiner och ättlingar och sysslingar och släktingar. Vi var kanske en sisådär tolv dussin. Coolt ju. Dalälven var spegelblank och hotellet lika fräsigt inrett som senast. Jag tänkte att nästa gång jag kommer dit tar jag med ett gäng av mina egna gamla prylar och stoppar in lite här och var, ingen kommer märka.
Då vet du. Var är din släkt ifrån?
Också, klipp från www.siljannews.se; 1853 föddes Per Isaksson och 1858 hans hustru Margreta. Nu har det gått 170 år sedan Per föddes och då bjöds det på riktigt stor släktfest i Blyberg. Totalt var det 160 ättlingar till Per och Margret som möttes till stor släkträff i Blyberg. Den äldsta deltagaren var 90 år och den yngsta tre månader. Mest långväga släktingarna kom hela vägen till Blyberg från Kanada.
Tyvärr lyckades jag inte få med alla ättlingar på en och samma bild men här är de flesta ☺️
Min fina bror och hans fina Gabriella gifte sig i slutet av mars, ett litet familjärt bröllop och två månader senare var det dags för bröllopsfest i London. Jag är så oändligt tacksam för var min bror tar mig även om det är som att han ska boka resa och hotell för två dementa pensionärer pga ej kommit längre än till Öland för egen maskin, ha.
Men vi kom dit, Jocke och jag. Och vi kom hem, senast vi var där missade vi nämligen planet för fattade inte att det var brådis in genom security. Hoppsan.
Anyway. Vi bodde i Chelsea på ett fint hotell med vind i skira gardiner och en liten badanka i duschen. Jocke hade kollat upp ett fräsigt mc-café och vi gick hundra miles för att komma dit. Kändes det som. Men nog var det fräsigt och brunchen lovely. Brunch och brumbrum. Bästa kombinationen.
Vi var på pub och salongs på fest. Champagnen var utsökt och jag var typiskt engelsk i hatt och glatt humör. Inte känt mig glad på länge men med sommar, bubbel, bror och snubbe var det banne mig glatt. Så glatt att jag efter x antal glas höll ett osammanhängande tal på engelska tillsammans med Pers syster från en annan mister. Typ.
Fint var det och mc-mässa med, foodtrucks på långa rader och en pizza slice i solstol, en gammal hamn och kaos vid Big Ben, eller Big Bengt. Så varsågod för bilddagbok sen pomperimpossan med respektive tålmodig man var i London.
Jag trodde väl aldrig att jag skulle längta efter en hundvalp så mycket som jag gör nu. Visserligen med skräckblandad förtjusning så det sjunger om det, men ändå.
Om en vecka har vi en ny familjemedlem. Han har fått ett eget Instagramkonto; Staffe the Best. Med tanke på att jag inte pallar att ha mig själv på Insta just nu så är det ju perfekt att spamma hundvalp som om det inte fanns en morgon. Ha! Välkommen dit vetja.
Nej men jag kan inte få nog av andra staffar, fräsiga koppel eller färgglada hundselar. Vad fan hände?! Hahahaha. Men ändå något att glädja mig åt när resten av mig mest är likgiltig och lite nedstämd. Men det går väl över det med, i takt med att Best blir rumsren och tålamodet som jag aldrig har haft kanske uppenbarar sig. Spännande.
Och hur söt är han inte då?! Med en brun sleeve på vänster framben och kaffefläckar på ryggen. Jag går åt. Tydligen tänder som en piraya och busig som bara den. Detta kommer bli ett intressant äventyr må jag säga. Och nu vet du. Jag kommer härmed bli en crazy dog lady 😉
Det blir väl bra det här.Just nu är det mest som en kaxig liten replika av Borgholms slottsruin men i mycket mindre skala. 30 kvadratmeter för att vara exakt. Öppen planlösning och under bar himmel. Fint.
Vi bygger en dröm, även om det just nu känns som att gränsen mellan dröm och mardröm är hårfin. Lyxfällan kommer och omhändertar mig vilken sekund som helst. Det kanske är lika bra. Jag går från några sekunders tv-tid i Böda camping till ”vem bor här,” för att sedan skämmas i ”extrema samlare” tätt följt av att jag kommer grina som ett barn som ramlat på cykeln och hata mig själv i ”lyxfällan” när sanningen ska fram. Låter som en tittarsuccé. Visst vill du se? Hahaha.
Hur det än blir så har jag ritat det här huset, nu har vi försökt bestämma var spårning ska ske för lampor och eluttag. Jag får eksem i hjärnan av att tänka ut allt. Skräckblandad förtjusning. Jag kommer aldrig vilja bygga ett hus igen och ta alla beslut. Eloge till er som pallar det. Jag nöjer mig med detta och hoppas att det jag tänkt kommer funka lika bra i praktiken. Men såhär som en modern ruin som speglar sig i poolen fungerar ju det med.
Och ja, nog är det lyxproblem allt att få bygga sin dröm och inte riktigt veta när det kommer bli klart pga ekonomiska förutsättningar. Spännande.
Som jag måste plugga. Läsa. Skriva. Referera. Men helt plötsligt satt jag där vid skrivbordet igår och fnissade till över livet som uppenbarade sig, mellan aktiebolag och akademisk ångest.
Det var som om Hulda och Nettan slog sig ner över lunchen (och håller ni inte koll på de rackarna kan jag säga att det är mina två alteregon på firman, Hulda är inställsam och fikasugen, en go gumma med en och annan räv bakom örat, Nettan är min ekonomikärring, hon är livsfarlig, röker under fläkten och är jävligt bestämd när hon väl visar sig, de har infört friskvårdsorgasm så något bra gör de ju ändå).
Så där satt vi, jag visade bild på hundvalpen, Nettan muttrade om aktiebolaget, Hulda åt choklad och jag försökte hinna med så mycket som möjligt samtidigt. Som vanligt alltså. Men plugga, det gjorde jag inte. Jag blev lite sur och började terapiteckna. En favorithobby.
Det blev skrivbordsrealism och en spegel av livet. Finns som poster till valfri pedagogstudent eller vilken människa som helst som har lite för mycket på sitt bord så att säga. Kom och köp. Storlek 50x70cm för 650kr och 30x40cm för 450kr.
Observera detaljerna, tryck på bilderna i mitten så visas de större 😉
Cyklar till jobbet i Hälleforskavajen med nyplockade tulpaner från min rabatt i handen, en glasflaska som får bli vas är nerpackad i Kånken precis bredvid en varsamt rullad vintageklänning redo för ett kungligt besök.
Håret är lockat och jag är lite nervös fast jag bara ska vara i bakgrunden, men ändå, den odiagnostiserade bokstavskombinationen kan alltid överraska med en släng av tourettes.
Men jag klarar väl det där galant. Inte en enda hostattack under kungaparets besök, inga selfies eller andra tokigheter. Jag serverade italiensk lemonad och kungen uppmärksammade min tatuering och pekade på min rödhake; där har du en fågel ja?! Javisst har jag det, en rödhake. Ja det kan man ha. Korrekt ers majestät. Sen flikade jag in med en parentes om att mitt andra hem också är på Öland innan sällskapet gick vidare. Sedärja.
Vadan denna ärofyllda uppgift tänker du? Jo i början av året fick jag frågan, tack vare min chef, om jag ville hjälpa till att sätta ihop fotoutställningen inför kungaparets besök. Jag var lite tveksam och tänkte att jag absolut inte är rätt person för det uppdraget pga ovan nämnda diagnos och till min natur inte bäst på att hålla mig inom fyrkantiga ramar. Men jag sa gladeligen ja. Förstås.
Sen bad jag mina ungars klasser rita teckningar, Zandras ungars klasser rita teckningar, kulturskolans elever måla en flygande röd matta och så fixade Länstyrelsen fram foton från länet och simsalabim så visade vi upp en annorlunda och träffsäker utställning till kungaparets förtjusning. Inte så illa ju?!
Så kan jag lägga till kunglig hovleverantör av tulpaner och barnteckningar på CW’t nu eller vad tror du?
Sen bytte jag om igen, kom tillbaka till Hälleforskavajen, fnissade åt kontrasterna, cyklade och hämtade barn i sommarvärmen som också ville få en glimt av kungaparet. Bytte om, släppte tuttarna fria i skön sommarklänning och cyklade till Stadsparken. Erling var lite besviken att kungen inte hade nån krona, jag håller med. Barnen såg kungaparet i en sekund, sken upp för att sedan få äta glass och fredagen var fulländad. Skönt.
Och ursäkta, men hur snygg var min glass? Och så god, citron och jordgubb i en strut med smak av päron?!?!
För ett år sedan byggde vi en drömmig pool på Öland, efter försäljningen av stugan grävde vi sonika ner alla pengar i backen och fyllde på med vatten. Det var ett jävla bestyr med det blev så himla bra. Nästa helg hoppas vi få igång allt för säsongen utan större problem men det tror vi först när allt fungerar som det ska efter vintervilan. Skräckblandad förtjusning.
Men ska du bygga en pool så gör det inte själv, det är svårt som satan och välj en svart liner, det är snyggt som en skogstjärn i en skogsglänta. För titta bara!
En annan grej, vi tar hunden sen. Men eftersom jag just nu har inaktiverat mitt vanliga Instagram (har kvar mitt Studio Deermountain pga jobb och lite kul) så märker jag ju att jag får leta efter bilder på diverse renoveringar när jag vill visa någon från tex Öland. Min själs skyddsrum.
Anledningen till att ta paus från Insta är för att jag inte orkar med mig själv och omöjligt kan tro att någon annan gör det heller. Eller tycker mig ha tid att integrera med folk. Men hittade du hit, grattis och välkommen.
Hur som helst. Här är en bildbomb från huset på Öland som jag älskar så det nästan gör ont. Och det är mitt. Nyp mig i armen.
Namn: Eva Hjortsberg Född: 1981 Bor: Örebro Civilstatus: Gift Sysselsättning: Ocertifierad inredare, kulturpedagog och kulturvärd. Mångfacetterad kulturarbetare med studier på halvtid och kreativitet på heltid. Övrigt: Tvåbarnsmorsa till Frank 9 år och Erling 6år. Har två hus och ett relativt glatt humör. Fantiserar om nya projekt och samlar på inspiration för kommande kreativitet och önskar att det fanns fler timmar på dygnet.
Bloggen: Här finns personliga inlägg från förr om allt från företagsuppdrag till renovering av huset med omnejd, bilder på barnen i synnerhet, samt en gnutta träning och fina foton i allmänhet. Ett fåtal tokiga videoklipp och mer rimmande prosa. Men det är så mitt liv är, kreativitet i olika former.
Så välkommen hit!
Bilderna och orden är mina egna om inget annat anges. Vill du låna – länka och meddela mig.
Viktigt meddelande från min mor
Gå fort och se glad ut, så ordnar sig resten ska du se 🙂
