Jobba på dagen, dansa på natten…

Så var det en fredag i Valencia också, en finfredag med fabriksbesök och arbete på schemat. Föreläsning om företaget, paella och genomgång i deras showroom. Ett makalöst stort sortiment med finheter som provsats och klämdes och kändes på.

Det här med att besöka möbelfabriker är verkligen nyttigt, då får man en inblick i hantverket och förstår vilka timmar som läggs ner på varje produkt och hur noggranna kontroller varje möbel genomgår innan de slutligen packas och skickas världen över för att så småningom nå till slutkund. Det läggs sannerligen ner kärlek i produkterna oavsett om de slipas på i Spanien eller i Sverige, det är en sak som är säker.

Min absoluta favorit hos Andreu Wolrd är deras serie som heter NUB. En stol med svarvade pinnar i ryggen och med varierande utryck beroende på underrede, kulör och tillval av sittdyna. Ge mig några till punschverandan och jag sitter där ända till jul. Det gör heller ingenting om deras stabila bord Reverse körs hit på en lastbil, jag ska vårda de med ömhet, först ska jag bara ta ett smslån och fortsätta drömma mig bort. Haha.

Men den där fredagen då. Återigen strålande sol, sommarvärme och inspiration. Efter arbetsdagen och innan middagen hann jag med en liten siesta för sen håll i hatten, då dansande vi oss svettiga till klockan 6 på morgonen med magen full av tapas och skratt. Och bebis. I alla fall i min mage.

Och den där middagen, den var outstanding. Vi blev skjutsade till ett ställe som heter Casa Montana (det ska vara en sån våg ovanför sista n:et, men jag hittar inte vågen, viktigt det där) där det dukades fram tapas efter tapas samtidigt som vi hade vinprovning. Jag körde the spanish way och hängde på bara, hur tror ni annars att jag orkade dansa till klockan 6.

Nehe, vet du va, jag tog en droppe bara och höll mig lika strikt som de svenska rekommendationerna. Men nog blev jag sugen på allt kallskuret, den varma getosten, färska tonfisken och givetvis vinerna.

Vi satt i ett stort rum, runt ett stort fyrkantigt bord och hade sällskap av ägaren under hela middagen. Otroligt trevligt. Och rätt vad det var skulle det sabreras cava, ni vet svärda av en kork som ett kanonskott. Först ägaren och sen frivillig. Frivillig lika med mamma Hjort. Jodådåsåatt.

Och det gick hur bra som helst, i en millisekund, för sen sköt jag min kära vän Annsofie rätt i pannan. Som tur var hade hon mobilen som sköld annars hade det varit fruktansvärt tråkigt om den kommit i ögat. Hujedamig. Men det gick bra, jag gjorde high five och konstaterade att från och med nu ska jag alltid öppna buteljer like that. Bildbevis finns på min instagram sök bara på @deermountain och så hittar ni årets bästa kortfilm!

Nej, nu har jag skrivit alldeles för långt, ingen som orkar läsa hit. Men det här dygnet, det var bland det bästa jag varit med om på länge och senast jag dansade till klockan 6 på morgonen var när jag var med brorsan till Amsterdam på sensation white. Men ge mig ett dansgolv och sjuhelvetsbra musik så står jag där. Står och studsar. Så är det bara.

Skulle det vara så att ni blir shoppingsugna så är det bara att hojta till, möblerna säljs genom Input och Infurn.

Valencia på cykel

Jag vet inte var jag ska börja riktigt, men som ni ser har jag haft förmånen att spendera en weekend i Valencia. Och för första gången i mitt liv har jag stigit av ett flygplan och mötts av ett varmare klimat. Nästan så att jag började gravidgråta bara därför (jaja, jag har flugit innan, men inte till en stad vid Medelhavet).

Nej, jag är som sagt inte så berest, men det har vi ju gått igenom innan. Största anledningen till det stavas Öland och det finns inget som helst negativt med det snarare bara positivt och att jag har mycket kvar att se av världen om så önskas. Men nu kan jag bocka av Valencia på listan.

Hur som helst så får jag nog dela upp den här tjänsteresan i fler inlägg eftersom kameran har gått varm. Och snacka om tjänsteresa sen, magiskt bra! En tjänsteresa där företaget Andreu World stod i fokus och visade sitt Valencia och sina fabriker och produkter. Nu jädrar ska här säljas finheter från Spanien, det kan jag säga.

Så fort vi klivit av planet började vårat välplanerade äventyr, efter incheckning på ett tjusigt hotell mitt i stan så stod en guide och cyklar redo att ta oss längst med flodrännan med havet som slutdestination. Vi guidades genom arkitektur, historia händelser och en flod som blivit en trädgård. Floden svämmade över 1957 och då fick stadens invånare nog, de tyckte att så här kan vi banne mig inte ha det om 50 år igen, så nu måste vi göra någonting åt det. Och de slog på stora trumman. Grävde en ny kanal utanför stan och lät olika landskapsarkitekter skapa en grönskande flod i den förra.

Översvämningsproblemen försvann och en tanke om att vatten skulle få rinna genom staden i framtiden fanns som grund när flodrännan omvandlades från kanal till trädgård. En otroligt härlig cykeltur i sommarvärme, god lunch utomhus och en doft av havet.

Och innan kvällens middag hann vi med en liten siesta, promenad på stan och shopping. En middag i strålkastarljus inrett endast med möbler från Andreu World, tjusigt som bara den och god meny. Tyvärr så åt jag inte allt eftersom jag har en ”children in my stomach” som jag uttryckte det till servitrisen. Haha, vad hände med att säga att jag är pregnant…?

Efter en heldag på resande fot så gick vi hem innan fredagens äventyr började, men det får jag ta sen, nu måste tant sova några timmar, det är nämligen det minsta jag har gjort i Valencia 😉

 Gracias por favor!

Ers hövliga klurighet…

För er som missat alltså:

Deras hövliga klurigheter kreatören Eva och snickarhjälten Jocke har den stora glädjen att meddela att de väntar sitt andra barn. 

Födseln är beräknad till mars 2016.

Under hösten 2015 förväntas inga större förändringar i Evakims program. //

Ja, jag menar vi vill ju inte vara sämre än Kungahuset 😉

Slut som Piff…

Min kollega och jag har utnämnt oss själva till kontorets Piff och Puff då vi har ansvar för utställningen. Joråsåatt. Privilegierat uppdrag där ens kvalifikationer på Ernstskalan bör ligga på topp för att försöka få ihop en helhet av de möblerna som vi vill visa 😉

Och det har de fasen gjort i dagarna tre nu. Minst två i alla fall. Kvalifikationerna alltså. Puff och jag har tillsammans med övriga medarbetare kånkat möbler, trollat bort finheter och dirigerat leverantörer för att få vårat showroom så bra som det bara var möjligt inför årets Design in town. Och jädrar vad bra det blev.

Ni ser ju själva och nu förstår ni varför jag för tre år sedan blev fast besluten att det här skulle bli min arbetsplats. Hur fint kontor kan man egentligen?

Så idag öppnade vi portarna för inbjudna gäster, dukade upp med buffé från Gamla Örebro och satte på oss våra svartaste kläder och våra mest serviceinriktade skills med hopp om nya affärer.

Och det känns precis som förra året som att det blev en mycket lyckad tillställning och att jag har ett väldigt roligt arbete, men nu är jag banne mig slut som Piff .

Sov gott raringar och tack alla leverantörer, kunder och kollegor för en fantastisk fredag!

Color me rad

Nej men se där. Ett inlägg ikväll oxå. Jajamensan. Och inte vilket som helst. Utan ett med bilder från färgfemman den 11:e augusti. Color me rad alltså.

Då var det dag två med firandet av Örebros 750 årsjubileum och när det nalkas färg och träning i fem km så känns det ju liksom dumt att inte delta. Tillsammans med ett gäng sköna bönor a.k.a pantertanterna så genomförde vi loppet med glädje.

Jag sprang minsann hela femman (även om jag var tvungen att kissa redan vid första bästa bajamaja, men sen så, ni skulle sett mitt löpsteg, haha, där missade ni nåt snabbisarna Fia, Smulan och Tereza 😉 ) och var full i färg när jag kom i mål, precis som resten av deltagarna. Det var ju liksom det som var meningen. Sen gick vi hem över stan med hämtmat och åt middag i vårat garage innan färgen gnuggades ur porerna.

Och jag längtar redan till nästa års lopp. För om jag fick välja skulle jag vara full i färg dagarna i ända. Förstås.

Franks nya rum

Träffade en tjej som undrade hur vi hinner med allt då hon har kikat in på min blogg ibland och sett renoveringar och dylikt. Stackars människa tänkte jag eftersom bloggen legat i dvala sen livet på bondgården. Och hinner med, tja, det är väl allt utom att blogga och städa som vi hinner med, kan man väl säga. 

Men nu så. Jag har dammsugit så att handtaget lossnade på dammsugaren och förberett finfina bilder till blogginlägg så en liten gnutta hopp de sista timmarna av augusti finns det allt. Men hur fort går tiden sa ni? 60 sekunder på en minut, 60 minuter på en timme… Yeah well, jag tror banne mig att den här måndagen tog personbästa i att vara snabb. Och jag kör pekfingervalsen på min mobil så att jag får pekfingervalsarmbåge. 

Kom till skott nu. Jo, det jag först vill berätta är nog ändå att Frank har fått ett sjuhelvets fint rum. Ser ni? Klart ni gör, visst vill ni oxå bo där? Det bästa, vi har beställt en stor säng till Frank vilket per automatik innebär att jag oxå kan bo där eftersom jag oftast somnar lika gott som honom efter godnattsagorna är utlästa eller strax innan. Men just nu ser det ut som ovan. Och Frank är så stolt och glad över sitt rum. 

Jag kunde ju inte riktigt bestämma mig hur jag ville ha på väggen. Men jag målade en massa färg förstås. Först skissade jag i Photoshop för att få en helhetsbild, sen var det laserstrålar och maskeringstejp innan jag gick loss på färgen. Den svarta färgen är som ni förstår griffeltavelfärg. Fiffigt värre. 

På andra väggen sitter en gedigen Stringhylla inkl skrivbord. Och det skönaste, en alldeles underbart mjuk, ljuddämpande och hygienisk heltäckningsmatta. Hygienisk tänker ni, jajamensan. Räcker med att dammsuga så är det bra sen, mattan är en dammätande variant, typ som en köttätande växt alltså. Den tar liksom mjukt emot dammpartiklarna och rår om dem till dammsugarn fixar biffen. Fabulous!

Lite småfix kvar sen är rummet smashing. Det var väl mest det till att börja med. Kanske att vi hörs snart igen om vi har tur.

Tack och god natt!

Bo på bondgård

Som ni vet var vi ju hos min kära Ölandsvän och hennes fina familj i påskas och då bestämde vi att vi skulle komma tillbaka nu på sommaren. Eftersom sommaren gällande värme och sol inte kommit förrän nu så vi tog med oömma kläder och drog till deras fina gård med ett tokroligt namn (Höga Röslida, alltså kom igen, vilken fullgubbe myntade det liksom), två hästar i en hage, några kor i en annan hage och många stora maskiner. Bättre än vilken nöjespark som helst. I alla fall att utläsa från Franks entusiasm och nyfikenhet.

Senast vi var där var det ju Harry som gav en rapport, men nu fixar jag den biten. Frank har fullt upp med poolhäng på gräsmattan och Harry lever nog rörvare med Krut och traktorn.

Hur som helst. Harry visade Frank sandlådan, grävmaskinen, både den lilla och den stora. Karro kastade upp mig på hästen Hilma och sen lyfte Jocke upp Frank och vi kände oss jättemodiga. Hilma gick bara ett varv inne i sitt stall, men ändå. Lagom skulle jag säga eftersom jag inte kan något om hästar och sitta barbacka och endast hålla i manen om hon skulle vilja rida iväg var liksom inte aktuellt.

Men spännande att få sitta på en stor varm hästrygg. Sen matade Frank korna, körde Harrys traktor, klappade hunden, sprang runt i regnet och fyllde på med upplevelser i minnesbanken. Karro och jag tog en tur till Vetlanda och jag fyndade fyrklöver och finheter på rea.

Med andra ord en himla bra utflykt och det här med att bo på bondgård, det är sannerligen spännande och roligt. Dessutom kan ju folk tjäna pengar på det, kanske att ni ska göra det till nästa år Karro, jag menar, Stefan lär ju vara en av de bästa lekledarna what so ever.

Bedövande vackert

2,5 timmes promenad i lufsande mak. Min klassiska morgonmagi med soluppgången, korna och fåglarna. Vackert så det förslår. Nej, här behövs inte utomlands. Ni ser ju själva.

Gick upp som om jag skulle träna i ottan, här öppnar inget gym i ottan. Men naturen är öppen jämt. Och strax innan klockan 5 kan man sjunga ”pärleporten” och traska genom kohagar i daggblött gräs och filosofera om livet. Typ så.

Sen stiger den upp, den illröda solen som inte går att fånga på bild då den lyser så starkt. Så röd som en glödhet tomat. Och tillsammans med den här naturen, alltså Ernst, de gifter sig så bra! Bedövande vackert!

Uttittad av nyfikna kor, ensam undantaget ovetande sovande tyskar i husbil på parkeringen och alldeles, alldeles underbar känsla i kroppen. Här snackar vi balsam för själen så att själen knappt vet var den ska ta vägen. Sånt jädra bra balsam att en nästan halkar på positiva adjektiv i beskrivningen av upplevelsen.

Ja jösses. Jag låter det vara så. Titta och njut vetja!

Sällan utomlands

Det kan tyckas konstigt att jag inte har någon direkt längtan att fara utomlands och att jag endast flugit utanför Sveriges gränser en si så där 3 gånger tur och retur. Jag brukar liksom säga att jag kommer till Laxå och Öland och det räcker bra för mig. Klart att det vore fräsigt med en weekend i Barcelona, några veckor i USA och romantik i Rom. Eller nåt.

Men hej. När Sverige visar sig från sin bästa sida, som nu, med strålande sol och värmande väder redan tidigt på morgonen då är det banne mig inte så dumt. Att jag sen har den förmånen att husera i ett stenhus på norra Öland när helst det passar sig gör liksom inte saken sämre. Och jag är så otroligt tacksam för det. Och att Jocke och jag kan ge Frank lika upplevelser som jag fick när jag sprang barfota i gräset här när jag var liten, åt frukost på trappen och gick på upptäcktsfärd i skogen. Jag älskar’t!

Och idag har vi haft en utomordentligt bra dag. Som sagt, redan när frukosten skulle intas värmde solen, sen packade vi in oss i bilen och åkte till världens bästa sommarjobb, Böda Sand, för en dag vid poolen. Åkband på och nöjd Frank. Lunch på bröllopsrestaurangen och så vidare hem för en tupplur innan loppis och middag i Kårehamn. Rekommenderas varmt, Kårehamns havskök, missa inte det om ni åker till Öland.

Så nej, jag är sällan utomlands och jag tror att Öland är som utomlands när vädret är som sig bör vid den här årstiden och jag håller mig nog till den tron ett tag till 😉

Evas surf’n turf

Att jag var en hejare på hamburgare är väl kanske inget nytt under solen, jag menar, det var väl inte för inte som att jag blev årets medarbetare på McDonald’s Marieberg år 2001. Haha. Sån jädra bra skola what so ever, bästa första jobbet, bara så ni vet. Heja Pojen!

Hur som helst så har jag nog två sorters burgare på min meny, en ädelost och ananasburgare och en dubbelcheese med kantareller som går att toppa med kräftröra. Det provade jag nämligen idag. Evas surf’n turf. Mumsfillifuckingbabba!

Jahaja, det vattnas i munnen, ni vill veta hur man gör?! Självklart gott folk!

Det behövs:

Hamburgerbröd, godast är förstsås egenbakade, men så avancerat har jag inte gjort, så Max funkar fint.

Nötfärs eller kycklingfärs till hamburgare, just idag körde jag på färdiga hamburgare av nöt.

Kantareller, smörstek så det dryper om dem!

Två sorters ost, cheddar och gummiost med chili.

Kräftröra, blanda majonnäs, lite lite tabasco, lök och ett gäng kräftstjärtar, gärna från färska kräftor.

Bacon om så önskas.

Bygg ihop! Ät och njut.

Nää, men vi säger att den här semestern går ut på att kolhydratladda så att jag kan bygga höstmuskler. Nu har vi iofs strålande sol på ön och vädret tycks hålla i sig den här veckan, men ändå, det här med beach 2015 kan en ju slänga i väggen 😉