Okej. I söndags gick Jocke och jag på utflykt med matsäck, sittunderlägg, kikare och kamera. Jag hade på mig mina plyschleggings och för säkerhetsskull tog jag på mig mammas träningsoverallsbrallor ovanpå, om jag skulle frysa. Frysa gjorde jag inte. Men ni förstår att dessa överdragsbyxor klättrade upp längs plyschen så att jag knappt kunde gå till slut.
De smög sig upp längs benen och smetade åt lite här och där. Till slut satt de så högt upp att man skulle kunna trott att jag hade shorts på mig, om det inte hade varit för att de fastnade på vaderna. Men resten av tyget hade försökt samla sig kring magen, men eftersom det var byxor så kom de inte längre än till där ben blir överkropp, ja, ni förstår ju själva.
Jag bad Jocke om hjälp och han drog ner brallorna och blev förvånad över hur mycket tyg som hade smugit sig upp längs benen, det var som att dra ner en metervara i träningsoverllastyg, det tog aldrig slut. Skrattsalva i skogen och av med klätterbyxorna.
Helgens konstaterande blir med andra ord, ha aldrig plyschleggings under andra brallor, de smetar åt utav helvete. Lätt och ledigt ska det vara när man ska på utflykt. Ha.
By the way, självklart fick jag en snigel i stöveln.
Anledningen till att vi valde att åka till Öland just denhär helgen var för att det var Skördefest där och som ni vet den bästa helgen vädermässigt. Det var som sagt som att åka tillbaka till sommaren. I fredags satt vi ute i en hamn och åt lunch med kortärmat och solsken i blick.
Glada turister med husbilar längs hamnkanten, marknadsstånd med ost och marmelad, fårskinn och pumpor titt som tätt. Och så en högre medelålder. Det är så det är på Skördefesten.
För Jocke och mig blev det en fantastisk helg full av kärlek och skratt. Utflykt i plyschleggings, med matsäck innehållande te och pastejsmörgås, kex med brie och fikonmarmelad. Shoppingrunda till Borgholm och så en given middag på Kalk. Där cyklarna tog oss genom kohagen till bästa hamburgerrestaurangen. Lyssna på det här; ”Hjort är gjort – Hjortburgare toppad med Västerbottensost, smörstekta kantareller och lingoncreme”. Och så en flaska Raisignac till det. Svordomsgott! Allt i sin ordning alltså.
Och givetvis middag hos mina Ölandsföräldrar och där skrattade vi nästan så vi grät för att de pensionerande ”papporna” skulle titta på Youtbe, men den storyn och utflykten med plyschleggingsen kräver sina egna inlägg…
Fördelen med att se soluppgången på hösten i stället för på våren är att man inte behöver gå upp så okristligt tidigt. Det räcker med att vara på plats strax innan klockan sju. Mannen och jag tog på oss våra sparkdräkter och begav oss ner till havet. En morgon som om det vore sommar. Vindstilla och behaglig temperatur, inga vantar, mössor eller höstjackor.
Råmande kor och hungriga får, gäss som talar i tungor och en havsörn som flyger förbi. Och så den fantastiska naturen, som jag tjatar om, var eviga gång jag befinner mig på Öland. Men det är svårt att låta bli, svårt att låta bli när det är precis så vackert som det är. Och ingen har gjort sig till för det…
Genom ett soligt Småland färdas vi för att komma till vårt sommarparadis. Termometern visar en temperatur på över 20 grader. Solens strålar kastar sig genom skogen, studsar mot stammarna och leker tittut med naturen. Wilma utforskar rastplasten och vi äter medhavda mackor och nybakta bullar.
Rätt vad det är hamnar vi det mörkaste Småland. Himlen är för ett ögonblick gul som den gulaste påskkyckling. Men skogen skymmer och det blir som natt och alldeles stjärnklart. Alltså inte månklart (mitt nya ord), utan bara stjärnor. Endast bilarnas lyktor och Ölandsbrons sken lyser upp i mörkret. Vi svischar fram på landsvägen och kommer äntligen hem till sommarparadiset. Där kattugglan skriker i skogen, fladdermössen flyger förbi och där stjärnhimlen visar upp hela sitt register.
Och nu är vi här. Vi välkomnas av Britt och indianrena, solen skiner som om vi åkt tillbaka till sommaren. Wilma leker med näbbmöss och smyger fram i skogen. Jag göttar mig med mannen och inser att mer lycklig än såhär är nog svårt att vara…
Nu längtar jag hit så att jag blir alldeles yr. Eller om det fortfarande är så att biverkningarna från frukosten (hostmedicin och glass) sitter i fortfarande. För nu är det snurrigt. Jag ska somna om. Men jag skulle vilja somna om och vakna på Öland. Gå ner till havet, andas in ordentligt med frisk luft. Lägga mig på bryggan med en filt och titta på himlen.
Snart får jag göra det. Men till dess ska jag sluta titta med ett öga för att finta bort tjallet på balanssinnet och somna om. Blunda och hoppas på att morgondagen ger mig ny energi…
Röster utanför fönstret. Är fortfarande bortskämd med tystnaden på Öland. Slumrar till och blir påmind av stadens sorl, främmande skratt och otydliga ord. Tänker att jag vill sova nu, kan ni vara tysta eller gå in och prata…precis nu blev det tyst, den minimala gatufesten är över och jag kan somna, drömma mig bort och vakna med ny energi…
Tack och god natt!
Skrivet den 8 augusti 2011 i kategorin
Eva funderar,
Öland |
Kommentera
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
