Äta bör man…

Annars dör man. Så även i Stockholm. Och kanske särkilt då när tidspressen är total och hungern biter än i hälarna. Eller var det tvärtom?

Fasader, rulader, eskapader. Jordgubbar i februari och macka med salami. Dyr bortagjord jos, en härlig vitamindos. Gott med mat, fast de inte läggs på fat. En saluhall på ett torg och Frälsningsarmén i en borg…

Äta bör man annars dör man…

Humor.

Jag bölade hela vägen till avfarten för Bredäng där min instinkt för överlevnad tog greppet om mitt förstånd.

Anledningen till mina tårar var att jag precis hade börjat min resa till IKEA i Kungens Kurva, bara det tröttsamt nog, men väl inne i första tunneln med anvisning E4/E18 kommer trafikmeddelandet. Trafikolycka vid avfarten Kungens Kurva. Jag säger högt till mig själv, jag gör inte det här. Jag gör det inte. Jag ger upp.

Vad jag skulle dit och göra? Jag skulle lämna tillbaka en blandare och köpa ett ventilationsrör för att kunna färdigställa den jävla renoveringen. Röret hade vi egentligen från början, men det tog vi hem förra helgen för tidigare erfarenhet sa att en fläkt med kolfilter inte behöver ett sådant rör. Fel. Fel. Fel.

Utsikterna för att bli en bitter konstnär ser i dagsläget väldigt ljusa ut.

Nu måste vi äta innan vi slår ihjäl varandra eller jag river köket av ren frustration.

Tjingeling. Humor. Jag som trodde att jag var som Pippi Låbgstrump. Damn it.

Psyket nästa

Alla svordomar jag kan! Upphöjt till tio gånger fem. Minst.

Skrek just rakt ut, kastade av mig skorna och la på mig sängen och grät i ren ilska. Snart kommer nog polisen och hämtar mig för att grannarna ringt 112 då de hörde ett helvetesvrål från lägenheten bredvid. Mystiskt likt en psyksjuk kvinna som bygger kök.

Det här är ett skämt. Imorgon tatuerar jag mig. Mamma, du får köpa ett annat kök, ett kök från IKEA köper du inte om du vill ha hjälp av mannen och mig, för då får du bygga det själv. Åh. Monstervrål.

Ta dig samman kvinna. Det är bara ett kök. Som ska vara så himla enkelt och fiffigt. DIY, I don’t think so. Bäst att ladda för mörkerkörning igen då.

På återseende om det här köket någonsin blir klart. Svordom. Å andra sidan har ju många kända konstnärer haft något slag av panikångest under sin karriär, min kanske precis infann sig…

Mocco

Oh lord, want you buy me a Mercedes Benz…
Nej, men på riktigt. Arbetet startade kl 08.30. Kl 08.58 ryckte jag i dörren på Mocco för att jag var så förbannat hungrig. De öppnade 09.00. Ett ställe som jag kan rekommendera. I Stockholm alltså. Därför köpte jag en hejdundrande frukost till Jocke och mig. Iförd målarbyxa och färgglad väst.

Idag har vi arbetat 14 timmar med köket. Eller mest Jocke, jag fick dispens för att pipa ner på stan i ovan nämnda kostym och göra ärenden (jävligt gött att bara pipa omkring i mjukisbrallor med målarfärg och strunta i det här med att göra sig till för huvudstaden).

Nytta och nöje alltså. Jag skulle köpa lysrör och krokar. Det gjorde jag. Men av bara farten hittade jag en snygg ljusstake, en fräsig disktrasa och en Marimekko skål. En grå. Men den tänkte jag ge till lägenhetsinnehavaren som ett signum från mig. Ha.

Och sen bar jag hem en tjusig stol från Åhléns. Bildbevis kommer. Men nu är det si som så att jag ska sova, för imorgon är det min paradgren och Grande finale i det här köket, jag ska nämligen få inreda. Därav disktrasa och ljusstake. Yes asså!

Sov gott eller god morgon!

R.E.M.S

Rörmockare. Elektriker. Målare. Snickare. Nu gör vi det igen. Kvickare. Tre trappor upp. Köket ska bli klart i en rasande fart. Skruva. Montera. Demolera. Kakla. Foga. Tvätta. Allt är inte det lätta. Tjusigt kommer det bli. Bäst att det på mig blir pli.

På återseende gott folk och ha en skön lördag!

Ser du månen…

Tänk såhär, att du får syn på månen tillsammans med din mormor eller farmor eller en annan äldre dam. Förslagsvis en äldre dam med dålig hörsel. Det kanske inte ens är du och en dam, det kanske är två äldre damer bara, varav den ena har dålig hörsel och den andra lite dålig attityd. Konversationen går till enligt följande. Om det nu är du och en dam som heter Klara med dålig hörsel….

Du: Ser du månen Klara?
Klara: Va, kommer det karlar?
Du: Äsch, sitt still och skit.
Klara: Va, kommer de hit?

Ha. Bloggens första vits. Kanske så även den sista. Men den där gick varm på högstadiet när månen stod högt i skyn. Och jag hör den i mitt huvud varje gång jag ser månen och varje gång barnen på dagis pekar och säger, där är månen.

Och idag när jag kom hem efter lite handledning av socionom Stål så fick jag syn på månen och tänkte därför på tant Klara. Så jag ger er den. Ser du månen?

Och god natt.

Uppdatering: Damerna satt på dass och den ena fick syn på månen genom hålet i dörren…

Top Gear Live

Hör och häpna Top Gear kommer till Globen i mars. Fasen så fränt. Och ja, det här är en blogg som far och flänger bland ämnen som mat, kärlek, konst, inredning och bilar. Bland annat. Men det är för att livet är så av sig självt. Mitt liv.

Och vore det inte för att vi ska flytta inom en mycket snar framtid så skulle jag ta ett smslån och ta med mig mannen, brorsan och pappa till Globen och skratta i takt med däckskrik, brummande motorer och helsköna programledare. För skulle jag få välja ett program att titta på resten av mitt liv så skulle det tamigtusan bli Top Gear.

Och det finns biljetter kvar, här kan man läsa om härligheten. Ha. Kör bara kör!

Egentligen…

Egentligen skulle jag färdigställa en tavla nu. Från ett bröllopsfoto. Men det blev tjall i fabriken. Jag började skissa upp en bild i datorn men när jag skulle få ut den på ett papper från skrivaren så sa den nej, fyll på en svart bläckpatron. Åh. Det visste jag ju. Att skrivaren var lite krasslig. Men jag hade förträngt det en aning. Inte bra. Och någon svart bläckpatron det har jag inte.

Istället har jag som ni ser snöat in på mitt bröllop och försökt värma mig i varma, härliga sommarbilder. Så i brist på kyliga fotografier från ett snöigt Örebro eller andra kreativa bilder så blev det sonika en kavalkad av kärlek i kylan. Mycket kärlek nu. Men det är bra grejer sörni.

Mamma, vi vann inte…

Foto: Emma Sandström 

Tyvärr så vann vi inte ett nytt kök från IKEA, det kan nog betyda att jag kommer att bygga ännu ett i framtiden. Så vi får vara glada ändå. Tur att jag inte hann tatuera mig, för då hade jag nog avstått. Att bygga alltså. Men jag vill ju att min kära mor ska ha ett fint kök och då är det klart att jag skruvar ihop x antal skåpstommar på löpande band och ser hur mamma kommer skina som en sol när bygget är klart.

Till dess bjuder jag på texten till tävlingsbidraget (för att jag vet att det är damer och herrar i övre medelåldern som inte hajar det här med länkade understrukna ord…) Jag ser det ändå som att vi kom tvåa. Ha. Och de som vann förtjänar det verkligen. Också. Ett par studenter med ett minialt kök och med en rolig film som bidrag. Kolla in den här. 

”Det här är ett tävlingsbidrag från en hes dotter, alltså jag, Eva, till Ulla, min Ulla. Ulla är således min kära mamma och tillika värd minst en stjärna i Guide Michelin. Hon är en mästerkock av rang och en matmor få förunnat.

Men hennes kök motarbeter henne en aning i hennes kokkonst. Hon drömmer om ett kök med utdragna lådor, (finns det andra lådor än de som går att dra ut) ljusare köksluckor, en ugn i bra höjd och mer bänkyta.

Ljusare köksluckor för att de som sitter där nu är gamla och skavda. En ugn i bra arbetshöjd för att hon ska slippa böja på sig när hon ska titta till den griljerade skinkan, den helstekta oxfilén eller se hur brödet blir. Mer bänkyta för att kunna baka ordentliga limpor utan att trängas med diskho och kaffebryggare.

Mamma är pensionär och ägnar många timmar i köket där hon bakar bröd så att pappa får äta en ny limpa i veckan. Hon gör sallader, steker kött, kokar kantarellsåser och provar nya maträtter så att hälften vore nog. Men hon gör det med så mycket glädje och kärlek att ett nytt välplanerat kök skulle sätta en extra glans på hennes vardag.

Köket är från 1973 och det är svårt att se vad som göms i skåpen. Vissa saker kanske har stått där lika länge. Mamma har gjort det till och från sen dess och om inte hennes knäled går att byta ut för att förbättra hennes kokkonst till vardags så går i alla fall köket att förnya.

Därför tävlar jag här åt min älskade mamma som så gärna vill ha ett nytt kök men inte själv vet riktigt hur hon deltar i tävlingen”.

Så var det med det. Ett silver blir aldrig ett guld..

design-dautore.com

Foto: http://www.facebook.com/designdautore 

Håll i hatten. Den här sidan är helt magisk när det gäller design, foto, konst och form. Den är källan till tidigare nämnd lördagsinspiration. Den är som alla inredningsmagasin på en och samma gång.

Här finns bland annat bilder på fantastik street art, konstverk av tuggummi, arkitektur utan dess like och mycket, mycket mer. Jag kan nästan säga att det är min bästa ”gilla-sida” på facebook för mitt kreativa sinne. De bara spottar ut inspiration. Så blir du nyfiken på fler bilder av ovanstående sort tycker jag att ni ska ta en titt på deras sida och kanske upptäcka någon ny konstnär, stylist eller fotograf.