Solstingssvamlande

Tjusningen med att befinna sig på landet (förutom att det är fantastiskt och rogivande på alla sätt och vis) är att det här med internet blir åsidosatt eftersom det är nästintill obefintligt och därmed sinkar mitt behov av nyfikenhet och diverse uppdateringar, med andra ord tvingas jag till lugn och ro från cyberspace vilket är alldeles förträffligt på sitt sätt.

Fast i och med det försvinner även lite av poängen med att försöka ha en aktuell blogg, inläggen och bilderna läggs på hög i väntan på wifi och det blir retroaktiva ordlekar som samsas med bilder från finheter i mitt huvud. Men det är väl förstås bara jag som funderar på det, för du som tittar in här blir förhoppningsvis nöjd bara jag gjort en uppdatering, oavsett om det är dagsfärskt som en nytryckt tidning eller några veckor gammalt som en skvallerblaska av sämre kvalité…

Så istället för att svamla om det här hade jag kunnat berätta om kamelerna på Öland, den där morsdagen som firades med hamburgare, visat bilder på ännu mera kitesurfing eller bara fortsatt vifta med tårna på bryggan och berättat om livet på en pinne.

Men nu blev det bara lite solstingssvamlande och tack och god natt. När den säkra uppkopplingen och jag åter korsar våra vägar blir det nya bildkavalkader och annat hokus pokus, till dess fungerar instagram för än mer nyfikna (sök bara på deermountain). Jag försöker fokusera på det fantastiska och rogivande och återkommer inom en snar framtid. Så får det bli.

Hoppas att ni får en finfin helg!
Sov gott eller god morgon!

Vilken fullpoängare…

Ja vad ska jag säga. Ni ser ju själva, snacka om bra morgon att göra hattrick på. Var förstås tvungen att ta med kameran för att visa er. Och ja, det blev en herrans massa kort, men det får vara så idag, för naturen runt hörnet är precis så där fin att varje kort är värd att visas. Så trots att de täcker hela sidan så hoppas jag att ni göttar er i det vackra och att ni, om ni vill och kan får möjlighet att promenera en vindstilla morgon med solsken och fågelkvitter.

Det är så härligt så att jag baxnar och det där vackra finns precis här utanför. Jag kan inte ha det bättre. Det är nästan för bra för att vara sant. Som jag längtar till Frank är lite äldre och jag kan visa honom allt det här, nu när vi är ute och går sover han gott i vagnen och andas frisk luft.

Ja, jag är lite mållös. Men vilken fullpoängare och en fantastisk dag att fira skolavslutning på. Minst sagt.

Ha nu en alldeles förträfflig onsdag!

Laddar för hattrick

Två morgnar i rad har Frank och jag gått på promenad i solskenet. Vi har sicksackat oss fram bland utsträckta sniglar, tittat på kor med kalvar, får med lamm och gäss med gässlingar. Ojat oss åt de supersöta andungarna och tackat livet för att vi har det så bra och inte kan ha det bättre. Spejat på fåglar, luktat på skogen och andas frisk luft.

Bättre start på dagen går banne mig inte att få. Fast det är lätt att glömma bort det där vackra utanför fönstret när sängen är så skön, Frank ligger och skrattar och vi kan somna om igen. Men som sagt, två morgnar i rad, kan det bli en tredje?

Det återstår att se, bäst att sova om jag ska fixa hattrick på tidiga morgonpromenader i fantastisk miljö…

Sov gott godingar!

Kändishoppet

Igår var vi på tvinspelningen av Kändishoppet. Kanske inte en jättebra idé med Frank som inte är överförtjust i värme, men det gick bra. Svettdöden var förstås nära för oss alla, men det var roligt att se. Gustavsvik var pimpat till max. Och egentligen borde vi haft badkläder på oss och helst varit i vattnen, men vi svettades på läktaren. Förstås.

En av de som hoppade var Frank Andersson, det hade varit väldigt fyndigt att få en bild på honom och vår Frank, men vid det laget hade våran Frank somnat i pappa Jockes famn endast iklädd blöja, så det fick gå ändå.

Om vi har otur eller tur, beroende på hur man ser det så är vi väl med på tv sen, svettiga och inte ett dugg piffade, men äsch, de bjuder vi på. Franks kompis Vincent var också med och de var väl de enda bebisarna i den där hettan.

Sen kan jag säga att vissa i publiken var så flotta att de skulle vara överklädda till och med för prinsessans stundande bröllop. Kom igen, tvpublik i ett svettigt badhus. Inte bal eller bröllop. Skönt att jag sänkte den ribban i mina färgglada tights, ruffsiga flofs (fläta uppsatt i tofs eftersom jag haft flätan i minst ett dygn) och osminkade nylle, som grädde på moset sprängande mjölkkiosk. Jomenvisst, hej, filma mig!

Jaja. Vad är väl en bal på slottet. Det vat ett roligt och svettigt hittepå i alla fall. Tack så mycket för att ni tog med oss, Tereza, Niklas och Vincent. Och heja Frank Andersson!

Och ja, Frank hade på sig en filt också när vi åkte hem, men viktigt att inte frysa om fötterna och huvudet, ni vet.

Potatisexpressen

Med ett skoskavsplåster på tummen som följd efter en ”rafsa-igen-potatis-fårorna-tävling” ser jag nu fram emot färskpotatis och sill. Det tar väl en liten stund förstås, men nu är knölarna i jorden och arbetet som jordbrukare över för den här gången. Och det gick fort som sagt. Potatissekten hade för ett ögonblick generationsskifte och blev potatisexpressen.

På avstånd hörde vi hur åskan mullrade och jag som har åska som mitt värsta deklarerade att det här med att stå på ett öppet fält är inget att rekommendera vid blixtar och dunder. Så vi arbetade på, som tur var hade Moder Tereza med förstärkning i form av tre snabba 20-åringar med eller utan gympaskor. Innan hade grabbarna undrat hur stort landet var, Tereza drämde till med ett tunnland. Haha. Skrämselpropaganda. Landet är väl typ som bassängen på Gustavsvik.

Nåväl. Vi stegade ner de olika sorterna, en potatis ner och en fot emellan. Asterix, Amandine, Rooster, Cherie och Challanger. Potäto potato.

Det var så rackarns varmt och vindstilla att svetten vattnade potatisarna innan regnskuren fyllde på. För det var inte bara knölarna som kom i jorden med expressfart, fikat hann precis tuggas ur munnen innan regnet började ösa ner.

Men nu är som sagt arbetet som jordbrukare över för den här gången, nu hoppas vi bara på bra väder och vind för att få en fin skörd. Så att ni vet.

Välkommen juni

God morgon rufsigt hår och gammalt smink. Hej ansiktstvätt och solkräm. Välkommen juni och sommarnaglar!

Plötsligt är det juni, sommarvärme och skolavslutningar. Syrenen står i blom och liljekonvaljen doftar ljuvligt. Solen strålar in bakom rullgardinen och Frank och jag ligger skavfötters på soffan i stugan. Han sover så sött med armarna uppåt sträckt, i sängen snusar mannen och jag lyssnar på fåglarnas kvitter och klappar Wilma på magen.

Nu har vi helg och jag hoppas på nya fräknar och färre myggbett som kliar. Hoppas att ni får en alldeles förträfflig 1:a juni. Det ska jag försöka med i alla fall.

Hej så länge!

Lyxproblem…

Att förbereda hemmet för en sån här fotografering är som att gå all in för en praktiskt tentamen. Jag är helt slut nu. Lyxproblem så det skriker om det och ett eget val för att fylla på kontot för bekräftelse. Jomenvisst. Jag är stolt över vårt fina hem och delar gärna med mig av det, som ni vet.

Och som om inte det vore nog, det med att låta hjärnan spela en melodi på en högfrekvent linje för att få hemmet magasinfint, så har vi som sagt satt potatis. Och det gick undan vill jag lova, så undan att blåsan på tummen var ett faktum och fikat nästan sattes i halsen när regnet började vräka ner.

Men nu är potatisen i jorden, gräsmattan är klippt, hemmet är pyntat och jag är slut som artist. Jag som trodde att dagens träningspass var att gå några hundra meter till komposten med en full skottkärra och en Frank i babybjörnen, men se det var ingenting mot att harva över jord på potatisen i en tropiskt hetta, mer om det en annan dag.

Nu säger jag tack och god natt och på återseende.

En herrans massa…

Med glasögonen täckta av regndroppar går jag med raska steg i blommiga gummistövlar över stans blöta gator. En fjäril i frisyren och ett sminkat face dagen till ära. Sommarregn i spridda skurar och svala varma vindar. Frank hänger med pappa Jocke och jag passar på att uträtta ärenden.

Köper färska kryddor i kruka och jordgubbsplantor, sveper en kaffe på Kaffemästaren, säger hej till Magnussons och lånar hem finfina prylar från butik Glad. Det är nämligen dags för ett nytt besök av en fotograf och en skribent. Vad det blir av det har jag ingen aning om, men fördelen är att det blir en herrans massa gjort och hemmet blir städat och pimpat på nytt. Jag tycker ju att det är förbannat roligt att tänka ut hur det kommer se ut.

I huvudet stuvar jag om bland mina betydelsefulla detaljer, i verkligheten låsas jag att jag har gröna fingrar och hoppas på en lycklig skördefest. Tillverkar nya tavlor till kontoret och önskar att jag hade lite graffitiskills. Svettas under regnkappan på altanen och hänger upp de där sjöfartsvimplarna och tänker att alla i det här området kan ju inte ha båt, någon måste ju ha koll på signalflaggorna också. Jag tar på mig det ansvaret och inser att jag för första gången i mitt inredningsintresse och historia slänger mig med en touch av marint. Det trodde jag väl aldrig.

Fast det är klart, jag får nog öva en del på de där flaggorna, det känns extra viktigt att lära sig ’man överbord’ och ’jag behöver hjälp’. På förpackningen står det dessutom att de passar utmärkt att hissa i så väl flaggstång som båtmast, men ingenting om altan. Mer om hur det ser ut visar jag förhoppningsvis i morgon eller på fredag då jag ska duka upp för låsasfest på altanen. Roligt.

Aja. Skepp och hoj. Nu ska jag sova och imorgon ska jag stuva om detaljerna på riktigt för på fredag smäller det och innan dess ska dessutom potatisen i jorden, var är min assistent nu igen? Frank tänker ni, ja förvisso , men han får växa till sig lite först.

God natt eller god morgon.

Slussen med omnejd

För en vecka sen när sommarkvällen påminde oss om ljumna vindar och fågelsång gick vi som sagt på promenad med Frank i vagnen. Örebro är sannerligen vackert. Slussen med omnejd är vackert.

Räkbåten tog en tur och skapade bilkö med broöppning, kärlekspar gullade på parkbänkar och motionärer svängde med armarna i snabb takt. Båtarna hade intagit position i hamnen, tärnorna kollade läget och Naturens hus ekade tomt på sin tron. Rådjuret speglade sig i vattenbrynet och sniglarna flyttade runt med sina hus.

Ja ni hör ju. Och ser.
Slussen med omnejd är så vackert att man baxnar lite grann.

Och nu är alltså Frank och jag på Öland och insuper havsluft och tångdoft.
Jag säger som Arja Saijonmaa , jag vill tacka livet….

Kamrat Ural

Låt mig presentera min nya vapendragare. Ryssen. Kamrat Ural.
Jag sa att jag skulle belöna mig med något för min lön från mitt företag. Jag hade tänkt mig en iPad men fick nys om den här gamla godingen och kunde inte riktigt låta bli. Tankarna skenade iväg till att köra motorcykel med Frank i sidovagnen på Öland, åka ner till havet eller köpa färskt bröd till frukosten. Ni ser ju framför er, visst är det fräsigt?

Och ja, jag har motorcykelkörkort, så det är jag som kör, Jocke sitter bak och Frank i lådan. Perfekt. Och det är ingen racer precis, går tydligen i 70 knyck som mest, så puttra fram är ryssens melodi. Fast den behöver en hel del omvårdnad och kärlek innan jag kan kicka igång den och plocka fram mina skills för att köra hoj. Tydligen är det inte riktigt samma att köra sidovagn, men det är väl bara till att öva.  Och det där med att styra upp den så att den fungerar, det kan jag inte heller, men som tur är, är Jockes farbror en fena på det. Så till dess fantiserar jag om hur det är när ryssen är körklar, funderar på hur den låter och inser att mina motorcykelkläder är lite för moderna för denna gamla militär.

Men det kommer bli bra ska ni se.
So long kamrater!