Avokado och advokater

Jag äter ofta avokado och kesomackor. Det är väl inget konstigt tänker ni. Nej, precis det är dessutom väldigt gott tillsammans med sånt där herbamare örtsalt. Den här enkla rätten, om man nu kan kalla det rätt, mellanmål, mellanrätt, brukar jag äta till lunch ibland när jag jobbar på skolan. Och eftersom jag inte jobbar heltid tycker de som jag stöter på i köket att jag ständigt håller på med den här dieten… Detta tjat om dieter hit och dit. Ja, om det nu är en diet, vad gör det då? Det är ju inte precis så att jag aldrig äter pizza, kebab eller hamburgare. Eller slickar glassburken med Ben & Jerry alldels tom. Jo, det gör jag gärna, men inte särskilt ofta. Och om jag nu vill festa till det med exempelvis en pizza känns inte lunchen på jobbet som det mest festligaste stället att äta den på.

Jag är verkligen ingen hälsovårdskonsulent som vet precis vad som är rätt och fel. Men det tycks vissa lunchadvokater tro, att de har rätten, i dubbel bemärkelse på sin sida, när de ständigt ställer frågan, (bantar du?) som gör att jag svarar på ett nästan generande vis, att ja, jag vill gärna bli av med lite fett och få muskler istället så ja, jag tränar också för att jag vill känna mig starkare och orka mer… Det blir per automatik så att den svenska avundsjukan spelar oss ett spratt på lunchen för att jag kanske har råkat trampa någon på tårna för att de tänker äta upp resterna från söndagens pizza istället för att skala en morot och snyggt skiva upp en avokado.

Det jag egentligen vill säga är att låt mig äta det jag vill och låt mig träna om jag vill, jag bryr mig inte om vad ni äter eller varför ni inte tränar, jag har valt att ha det såhär just nu för att jag mår bra av det. Jag vet inte om ni minns inlägget precis när jag hade börjat jobba som lärare, hur förbaskat trött jag var jämt, då tränade jag minsann inte, och nu när jag är inne i min bästa träningsperiod är jag piggare än någonsin, som den stora röda tulpanen, full av liv. Om jag inte är förkyld och har brandväggar och blåsfiskar som blockerar min styrka och ork förstås för då är jag som torrisen längst till höger, ynklig, skrynklig och törstig…